Gestaltterapi Stockholm

Idag hörde jag ett samtal mellan två unga kvinnor. Dom pratade om sina semesterplaner. Inte så konstigt så här års. Det som fick mig att reagerar var att dom inte lät glada utan stressade. “åh så mycket detaljer kvar att planera för att resan skulle blir perfekt.” och ” Först ska vi åka en vecka till Spanien, sedan hälsa på svärföräldrar i Båstad och då kan man inte slappna av och sedan behöver vi bygga en altan till huset”. Och den första igen ” vi brukar alltid bli magsjuka när vi åker utomlands, det är så jobbigt med barnen”.  Den andra ” helst skulle jag bara vilja stanna hemma och vila mig”, Just det tänker jag. Kan inte semestern få vara en tid att bara vara. Att få släppa alla krav och måsten och i stället fylla på lite mer energi? Måste det hända massa saker hela tiden, till och med när man är ledig? Hur har vi hamnat i ytterligare en stress, en semesterstress? Nej, dags att stanna upp och fundera på vad just DU mår bra av och behöver på semestern.

Jag är jag och du är du. När vi möts uppstår en relation. Hur den relationen ska se ut bestämmer vi för det mesta själva. Men ibland kan omständigheter påverka och förändra vår relation utan att vi vill det. Påtvingad arbetslöshet, oväntade dödsfall, flytt utomlands är exempel på omständigheter som påverkar relationen mycket. Även mindre drastiska omständigheter som t ex andra människor och nya arbetsuppgifter förändrar vår relation “utifrån”. Då får vi tänka efter, hur viktigt är detta “utifrån” för mig och hur mycket vill jag att det ska betyda för relationen till dig?

Vår relation påverkas naturligtvis också- och kanske mest- av oss själva. Utgångspunkten är Jag är jag och du är du. Är jag  beredd att dela med mig av mina känslor och upplevelser till dig och försöker du förstå vad jag säger? Närmar vi oss varandra med nyfikenhet och en önskan att vidareutveckla vår relation till en djup samhörighet och ett samförstånd, ett vi som innehåller både dig och mig och en öppenhet för varandra.

Det är inte alltid lätt att ha relationer men helt nödvändigt för oss som människor. Det fina är att vi alltid har möjlighet att påverka och utveckla kontakten och därmed relationer till andra människor. Det är bara att sätta igång. Hur vill DU ha det?

Ibland händer  det oväntade. Ett möte som binder ihop dåtid och nutid. Som ger ny energi och idéer för framtiden. Nyligen stötte jag ihop med en kollega jag hade för många år sedan. Vi upptäckte att vi hade mycket att prata om och också gemensamma beröringspunkter fastän vi hållit på med olika saker. Det är spännande att försöka utveckla ett samarbete. Mer information om min nygamla kontakt hittar du på www.millefolium.se Vad vill jag säga med det här? Jo än en gång visar det sig att när jag är öppen för möten och villig att ompröva och tänka nytt så skapas ny energi i mig. Är det likadant för dig?

Ibland kommer döden hastigt och oväntat till någon man tycker om. Det är för många en chockartad upplevelse att få ett telefonsamtal från ett sjukhus med budskapet att en person i ens närhet inte längre finns. Chocken kan ta sig många uttryck.  Att dras med i en virvelvind av tankar och känslor som inte går att kontrollera, att bara bli helt blank och varken känna,tänka, äta eller dricka eller att argt skälla ut personen som ringer ” Du ljuger” är några sätt att reagera på. När man blir rejält omskakad tror jag är det viktigt att söka hjälp och stöd i en medmänniska – eller flera. Men också att tillåta sig att vara kvar i alla reaktioner som händer. Det måste få ta tid och hur konstigt det än låter tror jag att vi aldrig är så vibrerande levande som då. Det är som att “plussa på sig” flera nivåer i medvetandet och att öka närvaron i nuet. Samtidigt blir det tid för reflektion och funderingar på vad som är verkligt viktigt här i livet och hur man som individ vill ha det. Sorgen ger så småningom en impuls till förändring och ett eget växande.

Mellandagar. Uttryck för dagarna mellan jul och nyår. Dagar när det gamla året tar slut och det nya börjar. Kanske en tid för reflektion. Hur blev året som gått, vad blev bra, känner jag mig nöjd osv. Kanske också en tid för framåtblickande, vad hoppas jag på för det nya året, är det något jag vill ändra på?

Men allra mest, tycker jag, tid för ett mellanrum. En tid att stanna upp koncentrera sig på nuet och bara vara. Att dra ner tempot och lägga märke till sig själv och sina nära om det finns några. För hur ofta hinns det med i den jäktiga vardagen?  Detta mellanrum tror jag är en förutsättning för förändring och ny energi och något som jag önskar oss alla.

Hur hänger det ihop? Tänk på dig själv som en rysk docka. En sån där i trä som går att öppna och inuti finns en docka till. Och inuti den ännu en docka osv. Tänk också på olika relationer du har som t ex med någon du stöter i hop med i en affär, en arbetskollega, en bekant, en vän eller en livspartner. Jag tror att du, beroende på vilken relation du är i, så visar du upp olika mycket av dig själv. Den allra innersta docka kanske du bara ser själv. Den näst innersta kan vara som allt du delar med din partner.

Relationerna blir olika viktiga för dig. Det kan även vara så att du är rädd för att mista en relation med någon. Rädslan kan få dig att göra saker som egentligen inte känns bekväma för dig. Genom att bli mer medveten om din rädsla kan du påverka hur du agerar. Men det kan också vara så att du är bekväm med att bara visa upp den yttersta docka. Det är helt okej det med, så länge du gör som du själv vill.

Efter en kort tid tillbaka i arbete är det lätt att ångesten återkommer. Hur ska jag hinna med allt? Det blir bara värre och värre och mörkare och mörkare. ALLT tornar upp sig till oöverstigliga hinder. Då ska du försöka komma ihåg, att ångest, det känner du för någon som har hänt eller du tror kommer att hända. Just nu, dvs det som händer just nu, kan du inte känna ångest inför. Så när ångesten kommer smygande, försök att koncentrera dig på det som händer just nu. Hur ser det ut runt omkring dig? har du andra människor i närheten? Vad håller du på med? Lägg tankar och fokus här och nu i stället för någon annanstans.

Sommaren börjar ta slut och vi återvänder till arbete och vardag. Då är det lätt att falla in i gamla vanor. Kanske upptäcker du efter några dagar, en vecka eller så att stressen grabbar tag i dig igen. Ibland går det att dämpa oro och alltför hög fart i kroppen genom något som väcker ditt intresse. Själv håller jag nu på och förbereder en introduktionskurs till Gestalt som jag och en kollega ska hålla 23-24 september. Det ser jag fram emot. Blir du nyfiken? Du hittar mer information på www.gestaltakademin.se
Glädjande nog är kursen snart fulltecknad. Det finns fler alternativ eller så kontaktar du mig direkt om du är intresserad av att gå vid ett annat tillfälle.

Orsakerna till en depression kan vara många. Något händer med dig själv, i din omgivning eller utan att någon synbar anledning finns. Det kan ha medicinska orsaker eller vara ett beteende, ett sätt att fly undan någon man tror är värre. I vilket fall påverkar det dig. Du får svårt att göra saker som annars är lätt och kanske sker utan att du ens tänker på det. Vid en depression kan det kännas oöverstigligt att gå upp ur sängen, äta frukost (för du har ingen aptit) borsta tänderna eller duscha ( för du orkar inte bry dig). Dagarna går utan att det spelar någon roll tycker du. Fast egentligen mår du dåligt av det som, inte,händer. Du har bara inte tillräckligt med energi för att göra något annat. Det här är en situation som många känner igen sig i. Håller du med mig? Eller tycker du något annat?

Allt grönskar, fåglarna kvittrar och kvällarna är ljusa. Sommaren ligger framför oss. Och ändå kan det kännas tungt. Tungt med alla förväntningar på en perfekt semester, man ska vara glad, nu gäller det att hinna med allt och alla innan det blir mörkt och kallt igen. Jag pratade idag med en vän som inte mår bra. På vintern är det på något sätt mer accepterat att känna sig nere men min vän har svårt för att få förståelse för att hon just nu är nedstämt och trött och inte orkar med alla förväntningar. Hon berättar att människor omkring henne inte hör vad hon säger. Det är som att det inte får finnas depressioner och nedstämdhet så här års. Som om det inte är nog med att må dåligt, när jag försöker säga det så lyssnar ingen, klagar hon.Vad kan jag säga? Hur kommer det sig att vi blir så fartblinda i jakten på en perfekt sommar att vi inte kan stanna upp och leva här och nu?